jag är ju inte direkt en sån som sover på natten annars heller.
men kom igen.
kolla klockan liksom.
låt mig sova, hjärnjävel. (hah!)

när jag var runt tretton år bestämde jag mig för att så
fort jag klarat ut skolan ska jag dra från stan.
jag trivdes inte särskilt bra även om jag hade bra vänner och familj.
den känslan har hängt kvar. för ett år sedan skulle jag vara härifrån.
det blir inte alltid som man tänkt sig.
jag har haft ett ströår och det ångrar jag inte alls.
tvärtom.
men nu pallar jag inte längre.
jag vet inte hur många jobb jag har sökt i vår kära huvudstad.
hopplösheten är ett faktum och tur krävs i sådana här situationer
och det är brist på det i fanny schultz liv.
ett litet jobb bara.
vilket som helst.

then I´m OUTTA hea.