ah äntligen är jag hemma. hallelujah. jag har minsann varit ute och svirat idag. i örebro bland annat. införskaffat mig lite smått och gott. insåg att jag jobbar rätt späckat den här veckan. och mitt shoppingsug var outhärdligt så det fick bli en sväng idag. hittade ett par underbara skor. undernbara. 

mazdi är ju på omlackering. så idag fick jag ta bussen hem. ovant. men lite trevligt. det är sällan jag stannar upp i min vardag bara för att ta det lugnt och tänka. på bussen blir det så med automatik. man kan liksom inte göra mycket annat. när jag hoppat av var det mindre trevligt. 

dimman låg tjock och blandade sig med höstmörkret som lagt sig över bråtens skogar. trött och hungrig ilade jag så snabbt jag kunde hemmåt.

 jag kunde inte undgå att känna mig förföljd. 

hela tiden tittade jag bakåt och mitt hjärta hoppade till varje gång. jag var riktigt rädd. 

våldtäkten som snart skulle inträffa var garanterad. tillslut började jag småspringa och halkade till på en fläck. fick tillbaka stadgan och fortsatte löpa. när jag väl var inne på gården och skymtade min lockiga mamma från köksfönstret släppte en sten. jag var trygg.

självklart var scenariot påhittat. jag var inte förföljd. jag skrämmer bara upp mig själv. livet blir lite mer spännande då. 

hursom. jag vill göra något. men min kropp säger nej fanny stanna hemma. så jag lyssnar på den. 

lite random pics. 

puss