det finns en person som kan få mig att skratta när jag har tråkigt. en person som vet hur man gör för att muntra upp andra. ett säkert kort en grå dag. är jag ledsen behöver jag endast se en bild på honom så visar sig snart ett leende på mina läppar.

även om han inte bidrar med mycket här i världen, eller ja ingenting alls.

 och trots hans hjärnceller ligger och skräpar på laroy  whiteroom och cafe opera bjuder han  mig ändå ett gott skratt.

självklart är det skadeglädje. men det hör å andra sidan inte hit.

greven ofcourse.